Sitter och lyssnar på hypnotisk musik och tänker tillbaka... Jag saknar dem tiderna, då det inte fanns något problem. Man var bara lyckligt ovetande. Allt flöt på i sin takt. Svek, bullshit var för dem äldre. Vi var i den perfekta eran. Det största problemet som fanns var i fall att någon fått utegångsförbud eller blivigt sjuk. Jag saknar dem tiderna. Dem kommer tyvär aldrig komma tillbaka. I alla fall inte när jag var sådär liten. Liten och ovetande. Men nu är man fortfarande för liten men nu vet man allt. Det har gått för snabbt. Jag kommer aldrig kunna vara sådär liten och oskyldig igen. Det försvann för tidigt. Nu kan man bara kolla tillbaka och minnas. 

Det suger.